Imorgon kväll ska jag på fullmäktigemöte och får då rösta för något som betyder mycket för mig. Det handlar om medmänniskor, människor som flytt från hemskheter. Nu har vi möjlighet att erbjuda dem ett hem och en trygghet – en chans till en ny start. Saltvik ska rösta om att ta emot en flyktingfamilj.
För mig, som samhälls- och kulturanalytiker, politiker och medmänniska är det en självklarhet att vi ska vara humanistiska och öppna våra famnar för flyktingar till Saltvik. Samtidigt har Åland ett behov av fler invånare, något som lyfts fram av både Ålands Näringsliv och ÅSUB. Det finns inte tillräckligt med arbetskraft på Åland för att upprätthålla välfärdssystemet på sikt. Åldersfördelningen behöver jämnas upp med flera människor i arbetsför ålder.
I tidningen har jag läst hur åtminstone en kommunpolitiker, men kanske ett helt parti, anser att Saltvik, ifall kommunen beslutar sig för att ta emot flyktingar – ska undvika att ta emot muslimska flyktingar. Detta resonemang grundar sig i uppfattningen att den muslimska kulturen/religionen står så långt ifrån vår egna. Många gånger är det rädslan som talar, men varför då inte sätta sig in i frågan?
På Åland finns redan andra religioner än den kristna och jag kan inte påstå att kulturkrockarna har varit ohållbara eller lett till konflikter. Även inflyttade med muslimsk tro har kommit in i samhället riktigt bra. Bland dessa finns människor som lärt sig svenska, hittat arbete och till och med etablerat företag här.
Det intressanta i sammanhanget är vari består rädslan? Vad grundas den på? Och vad kan vi göra för att möta upp den?
Generellt känns det viktigt att påminna om att religionsfriheten är tryggad i grundlagen och är en rättighet jämförbar med yttrandefrihet. Den är också inskriven i konventionen för de mänskliga rättigheterna. I troligen alla världens religioner finns grunder som påminner om det kristna kärleksbudskapet: grundtanken om att behandla andra såsom man själv vill bli behandlad. Det finns i islam, judendom, hinduismen och buddismen för att nämna några…
Ofta föds rädslan ur det okända. De som inte känner någon människa med en muslimsk tro riskerar skapa sig en generaliserande bild från medians selektiva bild. Ofta är det de negativa sakerna som hamnar på nyheterna. Lika lite som man kan anklaga alla medelålders vita män för att vara seriemördare kan man anklaga alla muslimer för att vara terrorister, bara för att de nämnts i samma inslag i nyhetssändningen. Det går inte att dra alla över en kam.
På Migrationsverkets hemsida beskrivs vad som krävs för att en person ska beviljas asyl/flyktingstatus, detta är ett utdrag:
Du beviljas asyl om du lämnat ditt hemland eller permanenta bosättningsland på grund av att du har välgrundade skäl att frukta förföljelse där. Orsaken till förföljelsen ska vara ursprung, religion, nationalitet, tillhörighet till en viss samhällsgrupp eller politisk åskådning. Dessutom förutsätts att du på grund av din fruktan är ovillig att använda dig av skyddet i det aktuella landet.
Också förföljelse av kvinnor på grund av kön kan beaktas som grund för att bevilja asyl. I detta fall kan man anse att orsaken till förföljelse är tillhörighet till en viss samhällsgrupp.
Du beviljas inte asyl om du har begått eller om det finns en grundad anledning att misstänka att du begått ett brott mot fred, en krigsförbrytelse eller ett brott mot mänskligheten, ett grovt men inte politiskt brott innan du anlände till Finland, eller en gärning som strider mot FN:s ändamål och principer. […]
Folk flyr från sina hemland och söker skydd bland annat p.g.a. sin religion. Med tanke på FN:s konventioner om mänskliga rättigheter och Europakonventionen (Artikel 9), har vi ingen rätt att diskriminera någon p.g.a. dennes religion. Vi kan se att migrationsverket arbetar för att eventuella terrorister inte ska få asyl i Finland – då kan vi inte utgå från att de som kommer är terrorister.
På Saltviks kommuns hemsida står det på första sidan:
Välkommen till de blå bergens och de gyllene åkrarnas land. En plats att känna sig hemma på.
Jag vill att vi lever upp till det och följer både de mänskliga rättigheterna och Europakonventionen.
Jag vill ärligt kunna titta alla människor i ögonen och veta att jag kan säga de orden. Välkommen till Åland kära medmänniska – jag tänker inte behandla dig annorlunda p.g.a. ditt ursprung, din ålder, din funktionalitet, ditt kön, din sexuella identitet eller läggning, eller din religion.
Välkommen, känn dig som hemma!
Helena Flöjt-Josefsson
Fullmäktigeledamot (S) i Saltvik
Fil.mag. samhälls- och kulturanalys
